JOHNNY

Nytt från Florence Valentin! Spring Ricco:

På Debaser Medis lär bli trevlig. Det är ju inga mindre än förra årets mest (för det borde de väl vara) hypade, kritikerrosade och omskrivna band - Glasvegas. Jag är tacksam för att jag sent omsider lyckades få tag på biljett, och jag tror och hoppas att det blir en bra konsertupplevelse! Återkommer om en reflektion på spelningen så småningom! Tjoho

MGMT - Kids:

Mannen, myten, legenden.. Eller nåt. Alla har vi väl någon slags uppfattning om Pete Doherty. Han släpper i alla fall sitt första soloalbum "Grace/Wastelands" den 16 mars. Första singeln från albumet, Last Of The English Roses, släpps den 9 mars. Videon är släppt redan nu och det bådar ju faktiskt riktigt gott, eller vad sägs?

Den mycket trevliga amerikanska kvintetten Matt Pond PA har släppt 6 album och ett antal singlar och EP:s sen de bildades 1998 i Philadelphia. Nu erbjuder de sina fans sitt senaste alster, en EP med det passande namnet "The Freeep", gratis på deras hemsida. Ladda ner och lyssna!

Dundertågets debutalbum är uppmärksammat i musiksverige, och har fått fördelaktiga recensioner från flera håll. Thunder Express i ny svensk skepnad ger en trevlig proggig känsla som inte hör till vanligheterna hos nya akter såhär i slutet av 2000-talets första decennium. Första singeln med video:

M. Ward släppte 2003 sin andra skiva "Transfiguration of Vincent". På den fanns låten "Helicopter" med. Ända sedan jag hörde den första gången (kan ha varit under första delen av 2004) har jag haft ett gott öga till den hemlige altcountryfolk-kufen. Han gav i tisdags ut det nya albumet "Hold Time". Jag reagerar förvånat och positivt på att albumet börjat så pass bra på listor över världen. Kanske är det hans senaste mastodontturné tillsammans med Norah Jones som gjort sitt.. Hur som helst. Han är värd all uppmärksam (även om han själv kanske inte alltid är alltför bekväm med den..) Skivan låter efter de första genomlyssningarna mycket trevlig och en tidig favorit är första spåret "For Beginners". 

These Arms Are Snakes - Red Line Season

Ikväll smäller det! The Gaslight Anthem på Debaser Slussen. Mina förväntningar är höga, och jag tror och hoppas att de infrias. Ett band med rötter i punk- och hardcorescenen med influenser från artister som Bruce Springsteen, Wilson Pickett och Jawbreaker som Debaser förklarar det på deras hemsida. Skivan "The 59 Sound" från förra året är riktigt jäkla bra och en av de bättre från förra året. Nu ska ja köpa deras debutplatta Sink Or Swim från 2007 och försöka hinna lyssna in mig ordentligt även på den inför spelningen ikväll!

Få borde ha samplat fler låtar på en och samma skiva än alt-hip/hop/pop-amerikanen i Girl Talk (a.k.a) Gregg Gillis. Lyssna på några av låtarna och jag lovar att du känner igen många av tonerna på hans senaste alster Feed The Animals. Imponerande kreativitet. 

Blue Giant - Target Heart. 

Ray LaMontagne - You Are The Best Thing. 

Var ju som sagt på Islands igår på Slussen. Sådär får jag väl säga att det var. Tyvärr rätt lite folk och tyvärr lite för många spelade låtar från nya skivan. Lite fler hits från första skivan hade suttit fint, men tyvärr kan det ju bli lite tråkigt när en "indiehajp" ska följa upp en succédebut med en ny platta och promota den på turnén genom att i stort sett uteslutande spela de nya låtarna. Hur som helst, man avslutade i alla fall med hiten "Rough Gem". Då var vi nöjda och gick vidare till Södra Teatern där Mando Diao hade releasefest för vad som verkar kunna vara en trevlig skiva.

Debaser Slussen, ikväll. Kika in imorrn så har jag nog återkommit med en redogörelse, om du inte har möjlighet att gå själv. Eller kika förresten in imorrn även om du går ikväll på kanadensiska Islands på Debaser Slussen! 

John Frusciante har varit lite utav en husgud för mig sedan han släppte sitt soloalbum "To Record Only Water for Ten Days" 2001 (som sidoprojekt till sitt vardagsarbete som gitarrist i Red Hot Chili Peppers). Med albumet "Shadows Collide With People" i början av 2004 som start, släppte han 5 album på ett halvår. Detta kan tyckas aningen i överkant för att de som gillar hans musik inte ska tröttna, men faktum är att åtminstone 4 av 5 av skivorna togs emot mycket väl av diverse musikkritiker, med all rätt. Surfa runt lite på denne herre och upplev hans musik om du inte gjort det än. Kika till exempel på den här versionen av Going Inside från "To Record Only..":

Vilken hit. Har väl varit det ett tag i och för sig, men ändå. Tack Niklas för det initiala tipset om denna ypperligt trevliga Australiensiska duo! Inte bara låten är kanon.. Videon är även den fantastisk:

Är namnet på ett mycket trevligt band från Kanada. Plattan "Hometowns" bjuder på ett härligt sound som för tankarna till demotrummor (på ett bra sätt faktiskt..), en röst som påminner en aning om Billy Corgans, medryckande melodier och texter om uppväxten i hemstaden Alberta. 

Antony and the Johnsons

"What kind of crazy fucked up world do we live in where this innovative act's new album "The Crying Light" can enter the European chart at number one, notching a #2 in Spain and Sweden, #3 in Denmark, #4 in France, Holland and Norway, #9 in Italy and #18 in the United Kingdom, selling 10,000 copies in this island nation with one-fifth the population of the United States, and debuts in the U.S. at number 65 with a measly 7,837 copies sold?

Are Europeans just that more sophisticated, or does radio suck just that badly in the U.S?  We have a black President, why can't we have a transgendered musical act on TV? For the self-professed "greatest country in the world", we certainly seem to be backward when it comes to the arts.  Only interested in what is lowest common denominator, that which can be easily sold, we've eviscerated our cultural institutions, we're an international laughingstock.  In America, Interscope is tying in with a candy company to sell a barely pubescent act (http://www.nytimes.com/2009/01/28/arts/music/28cliq.html), whereas in Europe Antony & the Johnsons are on TV and are embraced for their originality."

Så skrev Bob Lefsetz i sitt nyhetsbrev (en snubbe i USA som har många musikbranschprenumeranter världen över och som inte drar sig för att kritisera det han tycker är galet med dagens musikbransch) i veckan. Att åtminstone vi europeer verkar gilla Antony känns i alla fall tillfredsställande och inte så konstigt.. för vilken fantastisk skiva han och the Johnsons senaste alster "The Crying Light" är. Om du inte redan förälskat dig i exempelvis fjärde spåret "Kiss My Name" än så är det hög tid nu. Kolla även in denna vackra video till första singeln "Epilepsy Is Dancing":

Det var runt jul jag kom i kontakt med New Jersey-bandet The Gaslight Anthems nya skiva. eMusic utnämnde nämligen den, The 59 Sound, till den bästa skivan under 2008. Borde ju vara bra då, tänkte jag och köpte skivan. Det var det. Riktigt riktigt bra. Jag är faktiskt nästan beredd att hålla med eMusic.. Eller kanske inte, men det är inte långt ifrån.